Stopp för tonårsutvisningar måste gälla alla drabbade!
Beskedet om att pausa de så kallade tonårsutvisningarna är ett viktigt steg. Under lång tid har unga som levt i Sverige riskerat att utvisas när de fyllt 18, trots att deras familj och vardag finns här. Att regeringen nu vill se över situationen är därför välkommet.
Samtidigt väcker beslutet en viktig fråga: vad händer med dem som redan hunnit bli äldre under tiden?
Många av de ungdomar som berörs kom till Sverige genom familjeanknytning. När de sedan fyllde 18 ansågs anknytningen inte längre vara tillräcklig. Flera av dem valde då att söka asyl för att kunna stanna i landet där de redan levde sina liv. Men eftersom processerna ofta tar lång tid har många hunnit bli både 20 och 21 år medan deras ärenden pågått.
Ayla är ett exempel. Hon kom till Sverige genom familjeanknytning, men efter att ha fyllt 18 räckte den anknytningen inte längre. Ayla sökte därför Asyl men fick avslag! Nu har dessutom fått avslag från Migrationsöverdomstolen!
Vad händer med systrarna Darya och Donya som redan blivit utvisade eller Tawan som var tvungen att lämna landen en vecka innan regeringens presskonferens?
Problemet uppstår när politiska beslut kommer sent. De unga som i praktiken tillhör samma grupp riskerar att behandlas olika bara för att tiden har gått och de hunnit bli äldre.
Om syftet med pausen är att rätta till orimliga konsekvenser behöver regeringen också ta hänsyn till detta. Annars riskerar en ny grupp unga att hamna mellan regelverken – de som levt i Sverige i flera år men som nu passerat de åldersgränser som lagen utgår från.
Därför är det mycket viktigt att pausen samt lagändringen även omfattar ungdomar som har blivit utvisade senaste åren, ungdomar som har sökt asyl efter att deras ansökan om familj anknytningen avslogs och ungdomarna som redan hunnit bli över 21.
Alla dessa unga har blivit drabbade av samma inhumana migrationspolitik, befinner sig i samma situation och bör därför behandlas lika.
Leo Ahmed, Ordförande
