Kamrater!

Det är en ära för mig att stå här idag, på arbetarrörelsens egen dag, såsom så många andra före mig. Över 100 års kamp har fört oss hit och vi kan tacka de kamrater som modigt kämpade för inte bara sina rättigheter utan också för en vision om allas lika värde, en vision om rätten till att arbete men också rätten till en meningsfull fritid, en vision om ett annorlunda och rättvist samhälle

Och ändå står vi här idag för även om vi har kommit en bit på vägen under dessa 100 år så är vi långt ifrån målet.

Otryggheten på arbetsmarknaden blir allt större, där chansen att få en tillsvidareanställning blir allt mindre och där arbetsköparen idag kan stapla vikariat och allmän visstid nästan oändligt och när lagen sedan säger att du måste erbjudas en anställning låter dig arbetsköpare gå för att plocka upp någon annan att göra samma sak med.

Sedan har vi alla olika avarter av anställningar såsom timanställningar och 0-avtal, där många människor blir livegna och helt bundna av sina telefoner för missar du det där sms:et eller samtalet så får du inte jobba och då får du inte heller någon lön.

Kapitalet kräver idag allt större vinster, där deras ledord blir effektivitet, slimmad organisation och flexibel arbetskraft.

För oss betyder det här att vi blir färre att utföra allt fler arbetsuppgifter under väldigt pressade förhållanden.

I slutändan blir det vi som betalar kapitalets vinster med våra uteblivna löneförhöjningar, med vår uteblivna fritid och med våra kroppar.

För vi går sönder kamrater, både fysisk och psykiskt i den allt mer slimmade flexibla och effektiva arbetsmarknaden som kapitalet idag begär.

Och när vi gör det har vi att se fram emot en pension som vi kanske kan överleva på men definitivt inte leva på.

Och media i kapitalets ledband inte är sen att ställa oss mot varandra, arbetslösa mot de som har ett arbete, flyktingar mot pensionärer, arbetare mot arbetare.

Utan att någonsin ifrågasätta de enorma löner arbetsköparna lyfter, de gigantiska vinster som de gör eller den helt ogenerade skatteflykten som de håller på med.

Vi kräver en förstärkning av LAS, Lagen om anställningstrygghet,

Vi kräver ett nytt pensionssystem och

Vi kräver arbetstidsförkortning!

Jag jobbar på pendeltågen här i Stockholm och liksom jag råkar många andra med mig ut för upphandlingskarusellen. En procedur som både är tidskrävande, krånglig och dyr, där den billigaste offerten är den som brukar vinna och där våra förhållande på arbetsplatsen ändras varje gång. Har vi tur kallas det för verksamhetsövergång och vi kan rädda våra avtal under ett år, men för många är det inte så.

De har att se fram emot lägre löner, sämre förmåner och sämre avtal och det är om de får behålla jobbet, för många gånger tvingas de söka om sin tjänst vilket gör det enkelt att arbetsköparna att sålla bort de kamrater som är besvärliga, de inte vill ha, de långtidssjukskrivna, de gravida de föräldrarlediga och oss fackliga!

Mycket av det som upphandlas idag är sådant som är eller har varit gemensamt ägt, vård skola och omsorg och också infrastruktur och kommunikationer,

Vi måste arbeta aktivt för att det som finns i gemensamt ägo också ska förvaltas och drivas gemensamt. Där vi kan garantera att våra skattepengar vi betalar går till det de är menade för och inte hamnar i kapitalets stora fickor!

Kamrater!

Jag står inte här idag i egenskap av ledamot i förbundsstyrelsen i Seko, jag är inte ens här i egenskap av ordförande för pendelklubben, jag står här för att mina arbetskamrater på pendeln är här och har valt att engagera och organisera sig, jag står här för att mina kamrater i handelns, HRF, kommunal, transport och lärarförbundet står här och valt att engagera sig och organisera sig.

Jag står här idag för att vi alla här vill ha en förändring och vill se ett annat samhälle, men den förändringen kommer inte av sig självt, den gör inte det för att jag står här och säger några sanningar och en massa floskler.

Förändringen kommer när ni imorgon den 2 maj kommer tillbaka till era arbetsplatser och organiserar er och påbörjar en förändring hos er!

För vi står här idag såsom vi har stått tillsammans i över hundra år för att vi tydligt ser att det finns att det alltid kommer finnas en konflikt mellan oss och kapitalet, vi står här idag för vi vågar tro att ett annat samhälle är möjlig ett samhälle utan vinsthunger, ett samhälle där vi har inflytande över våra arbeten, ett samhälle byggt på både jämlikhet och jämställdhet, ett samhälle där alla har samma möjligheter, ett samhälle där vi låter de starka lyfta de svaga, ett socialistiskt samhälle!

Och det gör vi genom att organisera oss, för det är vi tillsammans som måste skapa den, tack för ordet!

Uppdaterades: 22 apr 2018